The boda boo story

Ok, lovade ju att skriva om det.
Som sagt så var jag på boda borg i går, jag skulle gå upp vid nio, jag hade ställt klocka men jag råkade liksom somna om. Men sen vaknade jag i alla fall vid klockan 11:23, PANIK! Jag hade ca 40 minuter på mig att äta frukost och packa allt som skulle med till boda borg. Till råga på allt så kom Bella, Frida och Bellas pappa lite tidigt och hämtade mig, men jag lyckades fixa det i alla fall. Vi skulle åka och hämta Eve, när vi kommit till henne går jag, Bella och Frida upp till huset och ringer på, när ingen öppnar ringer jag Eve, det visar sig att hon cyklade från stallet (!) så hon skulle precis börja packa allt, jag gick in och "hjälpte" henne med allt. När vi väl kom till Boda Borg så hängde det typ ett halshugget huvud där. Vi körde banor fram till 15:30 ca och då tog vi en liten paus. När vi hade pausat klart så gjorde vi några till banor, vi var inte så duktiga, jag och Eve gjorde allt på skoj (kanske lite för mycket) hursomhelst, Frida blev lite sur på oss... Senare på eftermiddagen gick vi upp på spökvinden, när vi kollade dit första gången så kom ett spöke (Maria eller något sånt hette hon) mot oss, vi visste att man inte fick gå nära henne,hon hade typ handklovar med sig som hon satte fast folk med sig själv i, då sprang alla tillbaka till trappan... Pinsam stund. Men vi gick upp igen och ställde oss utanför "Labyrinten" Frida och Eve skulle köra banan och jag och Bella skulle guida dem, självklart kom ett spöke närmare och närmare, då försvann Bella bort mot trappan igen, spöket kommer mot mig, hennes vita hud hade ett stort sår över hela pannan och ner över kinden, blodrött lyste det om det halvt igensydda såret, hon kommer närmare, hon är 15 cm från mitt ansikte, vad händer då? eller rättare sagt, vad gör jag då? jag säger "Hej. Du ser inte ut att må så bra va?" hon svarar genom att skaka på huvudet sakta, hon lägger huvudet på sned, jag vet inte varför, men jag agerar som en spegelbild, så jag står där och stirrar in i ett på ögon som tillhör någon döing som dog på Alcatraz år 1905, hon rör huvudet sakta och lutar åt andra hållet, jag följer henne, utan att egentligen veta om det, hon börjar le och utan att jag märker det, gör jag det också, hon ler ett väldigt skumt och läskigt leende, inte brett, inte glatt, bara läskigt, helt plötsligt, går hon iväg. Jag känner hur hjärtat börjar slå igen, jag börjar skratta för mig själv och vinkar till Bella att komma. Jag ropar "Hon gick, kom nu. Hon är inte kvar" Bellas svar är en skakning på huvudet som att hon inte ska komma tillbaka, jag vänder mig om och ser att hon visst inte var det enda spöket... Men till slut lyckas jag i alla fall övertala Bella att komma, nu skulle vi hjälpa Frida och Eve med labyrinten. Det funkar inte.
Vi går ner och kör några banor till och när det är 20 minuter kvar så går vi upp igen, vi står på samma ställe, men nu är Eve och Frida med också, så kommer ett spöke, helt blodig, med ett brett leende, så springer hälften av oss fyra iväg och lämnar mig och Eve kvar, då kommer hon mot oss självklart så säger jag  "Hej" igen (något jag tydligen gör när jag är lite nervös) Eve säger något i stil med "Nej, men kom inte hit" det var det osmartaste hon kunde ha gjort. Självklart gick spöket mot henne, gick bakom henne, tog tag i axlarna och förde Eve framåt närmare mig "Exakt det jag INTE vill skulle hända" säger Eve. Spöket går iväg och Eve säger att nu ska vi gå, för att Fridas föräldrar säkert väntade på oss...
Vi åkte hem och då berättade jag allt detta jag nyss skrev här för Simon och pappa.
Det var den korta verisionen av "The Boda Boo Story"
Försök sova gott nu när ni kan tänka er hennes gröna ögon och det djupa blodröda jacket i hennes huvud...

Kommentarer
Postat av: Den Roliga:P

Hahaha det var läskigt men kul:P<3

2011-11-07 @ 21:50:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0